grumiumfrost.blogg.se

Vårt senaste fokus-område i spåret har varit motvindsspår. Svårigheterna för oss med ett motvindsspår är att då doften av apporten blåser mot Frost lyfter han nosen från marken och arbetar med att vinda in apporten, vilket leder till att han tappar sin spårnoggranhet. 

 

Här följer två klipp med olika typer av motvindsspår. Det första gick vi på Frosts födelsedag, i regn och tidvis några centimeter vatten. Motvinden var svag vilket gjorde uppgiften relativt lätt. Dock var gräset ganska högt och jag valde att lägga ner apporterna djupare i gräset för att han verkligen skulle bli tvungen att spåra upp dem och inte hitta dem med synen. Första, andra och tredje apporten tar han bra, men den fjärde går han över. Dock korrigerar han sig själv relativt snabbt och vi avslutar med alla apporter in.

 

Det andra klippet är från en vecka senare, med helt och hållet förändrade väderförhållanden. Strålande sol, relativt torr mark och ganska kraftig motvind visade sig vara svårare. Vinden lurar honom och trots att han snurrar en hel del i början, på det egentligen raka spåret, så jobbar han bättre och bättre ju längre vi går. 

 

Jag känner att jag också måste nämna spårstarterna som vi jobbat mycket på sen i början av sommaren då Frost bokstavligt talat kastade sig ut i spåret. Idag har vi arbetat upp en rutin som bygger på kontakt och kontroll in i spåret. Ni får se slutet av denna rutin i båda klippen. Hur tycker ni att det ser ut?