Under november och december har jag, Frost och två vänner - Mongkol och Belle - gått en tävlingslydnadskurs för Martha Landin. Martha är en väldigt framgångsrik hundförare (har deltagit på flera SM), tävlingsledare och domare (har varit domare på SM, EM för belgisk vallhund och ska döma på SM igen 2019).
Det jag fokuserat mest på under kursen är att tanka Martha på bra input och tips på hur jag ska göra för att hjälpa Frost hålla ihop på tävlingsplan och VÄLJA MIG!
För trots att det (att Frost hittar på annat än vad han egentligen ska på tävlingsplan) med tiden blivit bättre så känner jag att vi inte når hela vägen fram. Vi löser små symptom men lyckas inte komma åt det grundläggande problemen vilket gör att när vi löser ett symptom så uppstår det efter ett tag nya.
Jag har känt att mitt tålamod och den glädje jag känner för att tävla har börjat tryta. Tankar som "Är det verkligen lönt att tävla med en hund som i 9 fall av 10 (inte en överdrift!!) inte fungerar på tävling?" "Ska vi kanske bara satsa på att träna och så får jag satsa på tävlingar med nästa hund..?" snurrar. Tankar som egentligen bara gör mig ledsen då jag inte är en quitter och Frost har så mycket i sig och är fantastisk i träning. Jag känner helt enkelt inte igen oss i de tankarna, men samtidigt känner jag att min ork inte mäktar med så mycket mer.
 
Martha har gett oss några grundläggande tips i hur jag kan komma åt de vanligast återkommande problemen - snus och ärevarv. Det handlar i grund och botten i hur jag arbetar med honom i tävlingssituationer och hur jag kan korrigera ÄVEN på tävling (utan att bli diskad 😛). Vi har tragglat i princip samma saker på varje träning för att JAG behöver komma in i de här nya rutinerna. Det är ju egentligen inte svårt att förstå vad det är jag ska göra... MEN att göra det instinktivt, utan att tveka och INTE falla tillbaka i gamla spår är SUPERSVÅRT!! Därför har Marthas tjat varit a gift from the heavens. ;D 
 
To boil it down for you så har vår träning fokuserat på två olika saker - 
  1. Påminnelse + positiv förstärkning
  2. Göra anspråk på doftfläckar
Den första punkten handlar om att när Frost tappar fokus/väljer att nosa under moment/väljer att göra något annat än det han ska göra så ska jag DIREKT upprepa senaste kommandot (fot, ligg etc.) och sen ge ett "bra" när han fokuserar tillbaka på uppgiften. Detta istället för att ge ett "ajabaja"-kommando som jag på tävling inte kan göra och definitivt inte får lov att följa upp med en korrigering (dvs. att det han gör får konsekvenser). 
Den andra handlar om att jag, när han väljer att springa och lukta på något, helt enkelt går och claimar punkten. Så fort hans fokus skiftar tillbaka till mig så får han ett "bra". Detta istället för att jag försöker locka och pocka på honom (vilket ALDRIG har känts bra) och gör som jag ALLTID gör när vi är ute på promenad! ;) Ibland behöver man bara hjälp med att hitta sina egna braiga rutiner och applicera om dem på andra situationer.
Nu hoppas vi att detta kan ge bra resultat när nästa säsong drar igång.
 
Här är några småklipp från vårt sista träningstillfälle med Martha som visar på hur vi arbetar med några av våra svårigheter. Tyvärr har jag ingen film från första tillfällena men de som varit på plats kan intyga att vi kommit en bra bit på vägen sen dess.
 
 
Det allra, allra viktigaste jag tar med mig från träningen är de positiva kommentarer vi fått från både Martha och de andra i gruppen. 💕 Frost är väldigt duktig, vi gör mycket riktigt, riktigt bra. Jag ska bara försöka leva vidare på peppen från de andra och hålla ut tills vi även kan sätta bubblan, koncentrationen och att-välja-matte även när det blir jobbigt! 🤞
 
2018, Dobermann, Film, Grumium Frost, Inomhus, Kennel Grumium, Lydnad, Träning,

Kommentera

Publiceras ej