grumiumfrost.blogg.se

Under den gågna helgen har vi varit uppe på Gålö camping utanför Stockholm på Svenska dobermannklubbens 50-års jubileum. Med oss hade vi min kusin Milla som agerade stöd, handy-man, hund-gudmor (alltiallo helt enkelt) och det har varit guld värt och så mysigt!! <3

 

 

Grannarna i stugan intill oss var inga mindre än Rox (Frosts kullbror), Dimma (Frosts mormor) och mattar Mia och Marie --> kunde ju inte varit bättre! ^_^ 

 

Vi hade även lite mindre grannar... <3 

 

 

valparna Bobbie och Beyoncé blev liksom grädden på moset! ;)

 

 

I vilket fall som helst...

 

Under lördagen var det då dags för Rasmästerskapen i lydnad. Som vanligt var mitt mål att stötta Frost så mycket jag bara kunde så att vi skulle hålla ihop hela programmet... våra lydnadstävlingar har ju inte fungerat som vi vill just för att Frost har ballat ur och dragit ett ärevarv/snusat runt etc. på planen framförallt mellan momenten och jag har slitit hårt för att få rätsida på detta. Nu var jag på/med honom genom hela programmet och vi lyckades!! (Jag var så sprudlande och jublande glad när vi sprang av planen att hela publiken jublade och klappade med oss! ^_^' )

 

 

Utan att veta våra poäng var det sen bara att slå sig ner och invänta prisutdelningen och våra resultat... den väntan kändes låååånnngggg!!! Min känsla sa mig att det var ett ganska bra program vi kört igenom (minus apporteringen och fjärrdirigeringen) och att vi nog kunde ha chans på uppflyttningspoäng, för när man nu klarar av mål nr.1 (att hålla ihop) så får man ju höja ribban lite till! ;) Prisutdelningen kom och resultaten började radas upp bakifrån och ju närmre uppflyttningspoäng och de högre placeringarna vi kom desto nervösare blev jag... När sen uppflyttningsgränsen spräcktes och vi fortfarande inte hade blivit uppropade tittade jag och Mia på varandra och jublade lite - vi hade fixat uppflyttspoäng!! När tävlingsledaren (som är den som leder prisutdelningen) fortsatte meddela resultat utan att vi blev uppropade började en liten chock infinna sig - det var helt plötsligt bara fyra ekipage kvar, någon eller båda av oss var på pallen! :O

Mia och Rox hamnade på en 4:e plats med 174,5p. (jätteglada naturligtvis!)

 

 

och vi var helt plötsligt pallplacerade, jag och Frost. Och inte nog med det, vi lyckades till och med knipa en andra plats på 177,5p! <3 Tiken som slog oss var 8 år och har dessutom ställt upp på flera IPO-VM för dobermann och har därmed en fantastisk karriär och erfarenhet med sig. Det kändes helt okej att det var hon som slog oss! ^_^

 

 

Redan här var lyckan som gjord men det tog faktiskt inte slut där. Vi var andra bästa lydnadsekipage bland de som deltog i startklassen men som slutkläm skulle också totalen avgöras. Där trodde jag inte att vi hade att göra - det var många duktiga ekipage i de andra klasserna - men hör och häpna; topp tre i startklassen tog faktiskt hem hela tävlingen och vi kammade därmed hem ett SM-silver i lydnad för dobermann 2018! När förvåningen och lite smärre chock sjönk ner timmen efter prisutdelningen var tårarna inte långt borta.

 

 

På söndagen var det sen dags för utställning (svensk dobermann-vinnarutställining 2018). Jag kan väl inte påstå att utställning är det jag brinner för men jag har ju en ganska fin hund i kopplet så det är ju lite kul att se hur han står sig mot andra dobermann! ;) Efter att han stått jättefint och sen sprungit som en kratta :P så slutade vi på en fjärde plats, hanar öppen klass, med Excellent och CK. Tills det är dags att börja ställa för cert (när vi lyckats bli godkända i bruks, lägre klass) får vi ta och öva på det där med att springa i ring... XD

Brorsan Rox gjorde aningen bättre ifrån sig och gick och blev bästa hane och BIM! 

 

Helgens bästa syskonpar, hands down!! <3