grumiumfrost.blogg.se

Ja, var ska jag börja?!? 

 

Vi har, i vanlig ordning, varit busy-busy sen senast men idag tänkte jag att jag kunde berätta lite om senaste helgen då det ännu en gång var dags för årets stora dobermannhelg med utställning och lydnads-RM (rasmästerskap / SM i lydnad för dobermann), denna gången på "hemmaplan" i Degeberga, Skåne. 

 

Då jag på årsmötet blev invald som suppleant i Svenska dobermannklubbens södra lokalområdes styrelse vid senaste årsmötet har jag haft fingrarna med i planeringen inför helgen, framförallt när det kom till lydnaden då jag är (mig veterligen) den enda auktoriserade tävlingsledaren i hela SDK.

 

Frost, jag och (hör och häpna!!) husse anlände fredag em och efter det rullade förberedelser och aktiviteter på som bara den hela helgen. Med ett jättehärligt gäng (styrelsen och de närmst sörjande) rullade allt arbete bakom kulisserna på oförskämt bra och trots att det inte var många stillasittande minuter hade vi en sån härlig stämning genom hela helgen! ^_^

 

Under lördagen anordnades själva vinnarutställningen. Utställning är kanske inte riktigt min och Frosts favorit men nu när vi har fått titeln SPHI (det kommer ett separat inlägg om det senare) så kan vi ju ställa i bruksklass och, när det går bra, plocka CERT! För er som inte är så insatta i vad det innebär är det så att för att få titeln utställningschampion (UCH) i Sverige, vilket är den finaste titeln  man kan få inom utställning, så måste man ha 3 CERT. Och för de raser som klassas som brukshundar (som dobermann) måste man först bli bruksmeriterad (t.ex. med SPHI) för att få ställa i bruksklass, vilket är den enda klassen där man kan plocka CERT (förutom om du redan är UCH). Detta innebar att vårt första mål för helgen var att plocka vårt allra första CERT - och det är väl klart, att när man har en hund som Frost så går man ju bara ut och gör det! <3 

 

 

Egentligen är det inte en självklarhet att bara gå ut och plocka ett CERT, framförallt inte när man dessutom ställer för en domare som är rasspecialist och uppfödare. Men Frost är en mycket fin dobermann; han ser ut som de ska se ut, har ett trevligt lynne och gör det mesta jag ber honom om. Vi fick fantastisk kritik av Jeanett Lemmeke och jag kommer att lägga ut den i ett senare inlägg.

 

Nu är ju jag tävlingsmänniska så när vi då går och blir bästa brukshane, får excellent (EXC - den finaste bedömningen), CERT och går vidare till bästa hane-bedömningen ("konkurrensen") så får man ju lite blodad tand... Vi kunde ju faktiskt gå hem med VINST (bästa hane)!! Till sista konkurrensen var vi totalt fem hanar (om jag minns rätt). Tre av dem placerade Jeanett ganska snabbt på plats 3-5 vilket innebar att bara vi och en annan var kvar och slogs om titeln som bästa hane och Svensk dobermannvinnare 2019, och den där titeln har jag suktat lite över - bara för att det vore lite häftigt att vinna! ;)

 

Här tröt dock Frosts tålamod - han ville inte springa några mer vänstervarv med matten. Domaren spanade länge på oss och ville verkligen ge oss en chans att ta hem det hela - vi sprang 3 extravarv (matten sprang och SVETTADES FLODER medan Frost släpades med...). Jättefin kritik men bakläxa till matten - Du måste lära dig springa med honom i trav och utan godis.
Jahapp - det får vi ta till nästa gång. :P Lite snöpligt att snubbla på mållinjen men med CERT och en placering som andra bästa hane får vi vara nöjda med dagen. 

Framförallt får jag väl säga att jag är så lyckligt lottad att jag fick just Frost - Tack Nina och Patrik på kennel Grumium!! <3 - och sen måste jag väl också tillägga att jag är lite stolt över mig själv att jag faktiskt kan ställa honom så bra som jag ändå gjorde. Vilket mycket är till Mia Langes förtjänst - tack!! <3

 

Efter utställningen var klar visade det sig att vi faktiskt hade gått och plockat på oss några priser till - hela tre vandringspriser och ett hederspris, som bästa bruksmeriterade och korade hane! Så nu får vi se hur många år vi kan behålla dem i vår ägo. ;)

 

 

Under söndagen var det då dags för RM (rasmästerskap) i lydnad. Redan på lördagkvällen knatade jag och husse runt 4h på planen för att förbereda allt inför tävlingen. Det är ett hästjobb att rodda med tävlingar så här lite på egen hand (dock inte helt själv) när man inte är på sin hemmaklubb där man vet var allt finns och rutinerna är satta, men med så positiv feedback och så mycket beröm vi fick under dagen så känns det lätt värt det - vi hade skitkul med en massa trevliga gamla och nya bekantskaper, vad mer kan man begära liksom!?!

 

Hur det sen gick för oss? För att vi själva skulle kunna ställa upp gick vi ut först på planen innan jag satte igång med alla andra. Trots att matte var aningen splittrad och lite stressad så lyckades hon samla ihop både (mest) sig och hund och gå in med en härlig känsla på planen. Tyvärr 0:de vi rutan då en liten dobermann-rumpa hamnade utanför... SUCK!!! Och Frost tuggade frenetiskt på apporten - vad hände där liksom?!? Men han höll ihop bra, vi hade en bra teamkänsla och fick en hel del fina poäng från domare Carina Barthel (och hon ger inga bonuspoäng direkt), vilket kändes riktigt skönt. Efteråt fick jag veta att vi knep bronspengen i klassen och i totalen till RM blev vi 5:a. Jag hade nog hoppats på lite bättre resultat i lydnaden men med tanke på hur ofokuserad jag kände mig innan vi gick in på plan så är jag så lycklig över att se hur långt vi har kommit när det kommer till vårt samarbete även när jag inte är på tårna.

 

Nu blir det till att analysera de senaste tävlingarna, fundera på vad vi behöver jobba vidare med så att vi kan jobba med det i de kommande träningslägrena vi har framför oss (ganska snart faktiskt). Tills dess ska vi se om jag inte kan hinna skriva några fler inlägg om våra äventyr under våren.