Vi har varit på Malmös Internationella hundutställning i helgen och - vilken söndag vi haft!!
Tillsammans med våra ständiga träningskompisar Jannika och KORAD SPH 1 Dobvoyage Izam (Sam) åkte vi ner till Malmö tidigt i söndags morse. Vi visste att det skulle vara mycket folk och hundar där (3.500 anmälda hundar... förutom alla handlers, åskådare, funktionärer, försäljare ...) så det var bara att gilla läget när man klev ur bilen och man fortfarande hade lika mycket benutrymme som under hela resan ned. Skämt åsido; Jannika har en stor och rymlig bil och jag har inte så långa ben så vi hade ärligt talat betydligt mer plats i bilen än inne i mässhallarna! :P
Men vaccinationsbesiktningarna gick som på räls och domarna och alla andra funktionärer höll ett högt tempo under dagen - ett jättefint arrangemang enligt (oerfarna) mig. Till min stora glädje så hanterade Frost den här miljön (sillaburken) som ingenting. När jag rastade honom utanför ville han lukta på precis allt och sket fullständigt i mig (vi är inne i en såndär period just nu, ja...) men när jag satte ner min väska och stol vid vår ring så la han sig mellan mina fötter och chillade! ^_^ <3
Jag måste berätta hur impad jag blev av Frost och Sam under dagen. I och med att vi tränar ihop så får de inte leka med varandra och absolut inte bråka; vi vill inte att de ska ha några sådana förväntningar på varandra. De ska bara vara, helt enkelt! Och detta har aldrig varit ett problem men med tanke på den påtvingade närhet som blev i söndags när vi satt och väntade på vår tur i ringen så vet man inte hur de skulle reagera. Och reaktionen var - zip! De bara fortsatte att vara! Frost försökte till och med sticka ner huvudet och dricka samtidigt som Sam, för, you know - who cares!?, och Sam bara ryckte på axlarna som svar - I don't know?.
På slutet däremot så tjuvade Frost lite genom att pussa Sam i örat - lekinvit - och Sam verkade inte tycka att det var en helt fel idé men då bröt vi. Ingen kontakt = ingen kontakt. Men häftigt tycker jag att det är att vi trycker ihop två rejäla dobermann-hannar, med 1-5 decimeter mellanrum under två timmar och enda reaktionen är en snabb puss som matte inte hinner hejda på sluttampen. Så stolt över våra fantastiska killar!
Tillbaka till själva utställningsdelen - Jag har haft mina farhågor inför den här utställningen då vi (som ni kanske minns) inte lyckades springa tillsammans på ett så bra sätt förra gången vi var på utställning (på Dobermannspecialen i Degeberga)... då jag släpade/bar runt Frost i ringen med helstryp och han gjorde sitt bästa för att trampa av mig båda skorna och komma ifatt sina bröder för en lämplig lekstund i ringen... >:(
Därför har vi de senaste veckorna övat på vänstervarvslöpningen. Det har blivit bättre, det har blivit lättare men jag har inte hunnit träna så mycket som jag skulle velat och undrade helt ärligt hur det skulle gå när vi väl tog oss in i ringen. Min största målsättning med den här utställningen var därför att jag skulle vara det bästa stöd jag kunde för Frost, och visa honom från hans bästa sida även om det kanske inte skulle vara enligt handler-konstens alla oskrivna regler. Och det gick ju hem! Inte bara fick han ett välförtjänt EXC1 (excellent) och CK utan han blev också bästa juniorhane, bästa hane och BIM (Bäst i motsatt kön)! (Mammahjärtat har svällt upp lite sedan dess för då hann hon inte riktigt fatta vad som hände. ;) )
För att lyckas med detta drog vi ner på löptempot rejält och med köttbulle i hand lyckades matte bibehålla fokus och glädje hos oss båda! :)
Efter sista löpvarvet, när vi och bästa tiken sprang för BIR (Bäst i ras), sa domaren till mig att för att han skulle ha kunnat bli BIR hade han behövt en starkare löpning. ^_^' Nästa gång ska vi våga springa snabbare (för då vet matte att hon har hunnit öva mer på det) men ärligt talat tror jag domaren skulle skattat sig lycklig att han slapp beskåda en repeat på Degeberga-fiaskot om han bara vetat bättre. ;D
Slutet gott, allting gott! Det hade varit superkul att bli BIR men jag hade nog inte orkat med mer den dagen och vår målsättning för dagen lyckades vi överträffa med hästlängder!
Resultatet från dagen:
Grumium Frost - EXC1, CK, Bästa juniorhane, Bästa hane, BIM (juniorklass 9-18 mån. hanar)
Good developed male, nice head, slightly open mouthcorners. Compact body, stands correct.
In the movement the elbows turn out.
/Miklos Levente (Hungary)
Lite extra häftigt var det ju att precis bredvid oss genom det här hade vi Mia och Rox:
Grumium Faraday - EXC2, CK, näst bästa hane!! <3
Ni vet - brorsorna kan!! ;)
Jannika och Sam gick det också vägen för - Sam som ställdes i bruksklass fick sitt VG och de siktar nu vidare mot en Brukschampionat-titel.
Astrid - Sam - Frost - Jannika
På väg hem - möra efter en lång dag.
Dobermann,
Foto,
Grumium Frost,
Junior,
Resultat,
Utställning,
Kommentera