grumiumfrost.blogg.se

Ja, var ska jag börja..?

 

De senaste veckorna har vi legat i hårdträning både vad gäller lydnads- och spårträning. Vi har nämligen varit ute på tre tävlingar de senaste 3 helgerna... och nu i efterhand känner jag att jag nog tog mig lite vatten över huvudet. Aningen stressad och med aningen (egen-)påtvingad mängdträning så har det varit lite tufft. Dags att tagga ner litegrann och hitta tillbaka till lugn, ro och trygghet.

 

Jag tänkte bara lite kort nämna min upplevelse av arrangemangen. På den första tävlingen, som gick i Karlshamn, hade vi en mycket osäker och oprofessionell tävlingsledare och en sanslöst oengagerad domare (stod och rökte och fimpade på plan i tid och otid UNDER våra moment...) som dessutom inte gav betyg utifrån några kända regler. Igår var vi på lydnadstävling i Oskarshamn, där det också var bristande kunskap och professionalitet hos funktionärerna. Sen idag var vi på tävling i bruks-spår, arrangerat av Kalmar BK - med suveräna funktionärer. Jättekul att det är ens hemmaklubb som visar var skåpet ska stå arrangörsmässigt (en stor eloge till Kalmar BK!!) men tråkigt att betala för och ägna tid och energi till att åka på tävlingar som håller en långt ifrån acceptabel nivå.

Nog om detta...

 

På tävlingen i Karlshamn möttes vi av årets första riktiga värme (jätteskönt!) men i kombination med att matte la lite för mycket tid på uppvärmningen (eftersom det blev för lite av den varan på förra tävlingen) gav det en lite seg Frost - I know, I'm as surprised as you are! Trots detta lyckades vi skramla ihop till uppflyttningspoäng i startklass - lydnad och med målet för dagen uppnått gick vi nöjda därifrån.

 

Igår åkte vi till Oskarshamn då för ytterligare en start i lydnad - startklass. Det var ännu en fantastisk dag rent vädermässigt. Nere i dalen där tävlingen gick steg temperaturen till 20 grader mitt på dagen. För att ta lärdom av Karlshamn-segeriet planerade jag för en kortare uppvärmning och försökte hålla oss så mycket som möjligt i skuggan. Uppvärmningen var fantastisk och jag fick till och med beröm från flera åskådare. Sent om sider var det vår tur och när vi tog två steg in mot plan så tappade jag honom. För första gången ville han inte gå med mig... han var inte ens intresserad av att jobba. Vi gjorde fyra (av sex) fruktansvärda moment med två kassa betyg, två 0:or och två spralle-/undersökningsvarv inklusive kiss-i-buskarna sen bröt jag... när vi sen kom hem var han helt slut och ville fortfarandeinte vara med mig och jag var beredd att åka och checka honom hos veterinär under kväll/natt/morgon om han inte blev bättre... men han sov i princip till på morgonen, med undantag för en lite kisserunda under kvällen, och då var allt frid och fröjd. Skönt!

 

Tyvärr innebar gårdagens katastrof-insats på lydnadsplanen i kombination med Frost aldrig-tidigare-skådade anti-matte-beteende och nattens oro att matte var fruktansvärt trött, nervös och utpumpad när vi skulle ta oss till vår allra första tävling i bruks-spår idag på morgonen. För att göra en snabbsumering - spåret gick inte som vi hoppats på... min duktiga Frost kämpade jättebra men matte lyckades helt enkelt inte göra det hon skulle. Med tårarna rinnande (för att energin tog slut där och då) tog vi oss tillbaka till klubben för att ta oss igenom resten av tävlingen. Målet var att ta dagen som en bra träning men det går ju inte om man är helt ur gängorna så därför vill jag rikta ett särskilt stort tack till framförallt Inger Bergman (ordf. i Kalmar BK) - som lät mig babbla på och släppa alla negativa tankar inne i klubbstugan medan vi väntade in övriga tävlande och funktionärer.

Vi genomförde sedan budföringen med slarv från mattes sida = 0. Med träningstänk i huvudet gick vi sedan in för sista gången på plan och körde igenom den bästa lydnaden jag någonsin har sett Frost prestera. Efter en rent ut sagt skit-helg avslutade vi på topp med en underbar team-känsla och en skrattande glad matte gick ifrån en icke-godkänd tävling strålande som en sol. För det var precis det avslutet jag behövde - tillsammans med en Frost som ännu en gång inte kunde tänka sig något bättre än att vara med sin matte! <3